På plats i Norrland

Busar på Arlanda

Nu har vi varit i Boden några dagar. Resan gick kanonbra, inget gnäll över huvudtaget. Hugo tyckte det var jättespännande att åka flygplan och satt och busade med alla runt omkring hela tiden.  Det har tyvärr varit lite svårare när vi väl kommit på plats. Hugo trivs inte alls hos mormor, grinar direkt vi ska gå in genom dörren. Vet inte om det kan vara nått med att hon bor ganska trångt, att han känner att han inte kan röra sig. Han vill inte heller vara med någon annan än mig. Han klänger sig fast runt min hals hela tiden och råkar jag lämna rummet 2 sekunder så gallskriker han. Jätte tråkigt. När man väl kommer upp vill ju alla träffa honom och sen blir det bara jag som får sitta med honom i knä hela tiden. Han har ju alltid varit blyg men så här har det aldrig varit förut och inte så här länge. Jag förstår att det inte är lätt för honom, det är mycket flackande fram och tillbaka och nya människor och platser hela tiden. Har hunnit besöka min barndomskompis Anna och hennes familj, där gick det ganska bra ändå för hon har barn och dom tydde han sig till direkt. Har även hunnit besöka Hugos gammelmormor/morfar och mamsens farmor. Hos min farmor gick det också ganska bra, där sprang han omkring och lekte lite själv efter ett tag. Det jobbigaste är hos mormor och hon som verkligen vill vara med honom, känns ju lite tråkigt men det är inte mycket att göra åt, bara ge honom tid och så pass mycket lugn och ro det bara går.  Ska åka upp till Hugos mormors sommarstuga några dagar, få se om det blir lättare för honom där.

Åker rutschkana