VUL Undersökningen

V7 ( 25 juni 2008 )

Kändes lite obehagligt när jag såg att det var en manlig gynekolog, har aldrig varit hos en man förrut. Fast denna kan vi kalla gubbe, han var nog 70 år. Han gjorde nått som heter VUL-vaginalt ultraljud. Jag fick själv se på en liten monitor in i min livmoder. Där låg nått och flimrade, snacka om lättnad när han sa att allt ser bra ut. Fostret ligger där det ska och det flimrar vilket innebär att hjärtat slår.

Jag brast ihop helt, tårarna bara rann ner för kinderna. Barnet levde och jag hade för första gången fått se det lilla embryot som kommer växa fram till vårt barn. Önskade så innerligt att Johan hade varit med så han fick uppleva detta.

Gubben var jätte gullig, gav mig servetter, och pratade tröstande och uppmuntrande mig. Fick även en stor kram. Så mycket bättre allt kändes nu, alla dessa oroliga dagar var över. Bestämde mig för för att gå på denna mottagning resten av graviditeten och vi fick tid för inskrivning.

Jag gick hemåt med ett litet leende på läpparna. Nu kändes graviditeten mer verklig och jag lugnare

Etiketter: GRAVIDKALENDER, HUGO, v7